Uppenbarelsereligion
Uppenbarelsereligion är ett begrepp för de religioner – de flesta med ursprung i Asien – som menar att gudar aktivt ingriper i världshistoriens gång och medvetet påverkar mänsklighetens utveckling – och att de dessa transcendenta väsen därvid på något sätt tillkännager sin närvaro och vilja genom ett utvalt sändebud eller profet, samt att detta resulterar i större förändringar för miljontals människor under lång tid. Det är här således fråga om något mer än visioner, profetior eller uppenbarelser som Mariauppenbarelser, och som hör till uppenbarelsetro inom vilken religion som helst, eller sådana upplevelser som Den heliga Birgitta eller Paulus hade. Det är fråga om en uppenbarelse som leder till att en ny religion föds.[1][2]
Monoteistiska religioner med rötter i Mellanöstern
I den snävare bemärkelsen åsyftas de trosuppfattningar med rötter i Sydvästasien / Mellanöstern, som enbart beaktar förekomsten av en enda gud, Gud (Allah, Jahve, etc), som är en och densamma för alla dessa religioner. Till dessa hör zoroastrismen, judendomen, kristendomen, islam och bahá'í[3] samt några senare efterföljare,
Uppenbarelse
Uppenbarelse är inom flera religioner en benämning på alternativ kunskapsgrund vid sidan om empirisk och rationalistisk kunskap, med gudomligt eller andligt ursprung.
Uppenbarad kunskap bygger på att Gud, andar eller förfäder på något sätt kan meddela sig med människor, och på så sätt förmedla kunskap. I monoteistiska religioner, där Gud är avsändaren, är den uppenbarade kunskapen säker kunskap[källa&#;behövs], med reservation för att människorna som förmedlar den hört fel, missuppfattar eller förfalskar budskapet. Inom andra religioner kan avsändaren av uppenbarelsen förväntas ha tillgång till säkrare kunskap än människorna, men kanske ändå inte vara helt pålitliga.
I naturreligionen, var det som regel stammens eller gruppens schaman som uppenbarade den högsta viljan (när skall man jaga, naturens variationer, tid för ceremonier, offer etc.). Schamanen var, under själva uppenbarelsen, i någon form av trans, av kortare eller längre varighet.
Inom judendom, islam och andra religioner med profeter, sägs profeterna förmedla en uppenbarelse från Gud. Profetens uppenbarelser från Gud kan ske på olika sätt, beskrivet i många religiösa traditioner. Sj
svenskbibel
(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to Revelation.✱)
Författare och titel
Uppenbarelseboken tillkännager både bokens titel (det är en ”uppenbarelse&#;) och dess gudomlige författare (&#;Jesus Kristus&#;). Boken är en &#;avtäckning&#; av osynliga andliga krafter som verkar bakom historiens kulisser och som kontrollerar dess händelser och utfall. Detta avslöjande förmedlas i en serie av symboliska syner som uppvisar påverkan av GT:s profetior, särskilt de som togs emot av Daniel, Hesekiel och Sakarja. Boken är också &#;profetia&#; (Upp , ), inte bara som gudomlig förutsägelse av framtida händelser, utan också som gudomlig diagnos av den nuvarande situationen.
Den gudomlige författare som identifieras i öppningsversen, Jesus Messias, har myndighet från Gud att beskriva kommande händelser till sin tjänare Johannes (se även , 9, ) för kommunikation till församlingen.
Utan att förneka sin egen roll i utarbetandet av boken, så presenterar Johannes sig själv mer som en mottagare och registrerare av visioner än som författare till Uppenbarelsebokens budskap. Fastän Johannes inte kallar sig själv en apostel (han räknar sig själv bland profeterna, ), så
Progressiv uppenbarelse
Progressiv uppenbarelse är ett grundbegrepp i bahá'í-tron. Det innebär, enligt Bahá'u'lláh, att genomgripande och gradvis ökande information stegvis uppenbaras för mänskligheten av Gud.
Uppenbarelse genom gudsmanifestationer
Den kunskap som Gud stegvis överför till mänskligheten är andlig till sin natur, men den påverkar utvecklingen på en rad andra områden, som förståelse, moral, människosyn, samhällssyn, samhällsbyggnad, kultur, relationer, lärande m.m. Guds budbärare för att ge människorna ny religiös kunskap kallas i bahá'í-terminologin för Gudsmanifestationer. Under alla tider har dessa, de mest gudomliga och gåtfulla bland människor,[1] framträtt med en undervisning skräddarsydd för att passa behoven i den tid och på den plats där de har framträtt.[2] Så långt tillbaka i tiden som historien känner till har, med några århundradens mellanrum en stor Gudsmanifestation framträtt. Det gemensamma för de mest namnkunniga bland dessa – Krishna, Zarathustra, Moses, Buddha, Jesus och Muhammed– är att de grundat uppenbarelsereligioner, haft stort inflytande över mänsklighetens fostran samt enhälligt bedyrat att deras
.