Vill du veta mer om Sveriges landskapsblommor? Varje landskap i Sverige har blivit tilldelad en landskapsblomma som symboliserar just den delen av landet.
Traditionen med landskapsblommor går tillbaka till via August Wickström och Paul Petter Waldenström, som blivit inspirerade av de Amerikanska delstatsblommor. Den 25 maj samma år uppmanade Stockholms Dagblad att Sveriges botaniklärare skulle komma med lämpliga förslag på landskapsblommor.
Två veckor senare, den 7 juni hade en lista tagits fram som skickades vidare till Veit Wittrock på Botaniska trädgården i Stockholm. Men det var inte utan protester där bland annat Skåne ville ha prästkrage som landskapsblomma istället för bok, eller Hälsingsland som ville ha lin som landskapsblomma istället för tall.
Wittrocks förslag på svenska landskapsblommor används än idag, men sedan dess har vissa svenska landskap kommit med andra förslag på landskapsblommor som anses vara mer passande eller symboliserande för landskapet.
Intresset för Sveriges landskapsblommor försvann mer eller mindre i samband med första världskriget, men ökade återigen i populäritet på talet i samband med att Kulturella Ungdomsrörelsen tryckt upp lands
Landskapsblommor
Landskapsblomman är en av de symboler som traditionellt tilldelas de olika landskapen i Sverige. Varje landskap har ett antal symboler som skall vara speciella för just den delen av Sverige. Det finns avvikande åsikter angående några av symbolerna. Ibland ser man landskapsblommorna ängsklocka för Dalarna och mosippa för Härjedalen, enstaka gånger även smörboll för Medelpad[1].
Historik
Ursprunget till landskapsblommorna kommer från USA:s state flowers och togs till Sverige av August Wickström och Paul Petter Waldenström [2]. Waldenström publicerade förslaget till att införa landskapsblommor i Stockholms Dagblad 25 maj , varpå tidningen uppmanade landets botaniklärare att komma med lämpliga kandidater. Den 7 juni hade en lista sammanställts, som sedan bearbetades av professor Veit Wittrock från Botaniska trädgården i Stockholm. Två landskap gjorde motstånd mot de tilldelade växterna, nämligen Skåne (som ville ha prästkrage istället för bok) och Hälsingland (som hellre ville ha lin än tall).[3] Många i Härjedalen ville hellre ha mosippa än fjällviol och många i Dalarna hellre ängsklocka än blåklocka, men protesterade
Gullviva
Gullviva(Primula verisL.) är en ört i familjen viveväxter.
Beskrivning
Gullvivan är bland vårens (veris) förstlingar (primula). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrade bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans.
Karta över blomningstidens början.[4]. Blomningen varar ca en månad.
Anmärkningvärt är att blomningen på Småländska höglandet börjar ungefär två veckor senare än lägre liggande omgivande trakter.
Gullvivan har djup och smal krona, som är trattlik med i röret inneslutna befruktningsdelar. Hos vissa strävbladiga växter är mynningen försedd med fem små knölar eller fjäll, som bidrar till att stänga den för regn och "objudna gäster" ur insektvärlden.
En egenhet hos gullvivan är att hos somliga individer är ståndarna (1 i figuren) kortare än pistillen (2 i figuren). Hos andra exemplar är det tvärtom. Detta kallas heterostyli och motverkar självbefruktning. Bägge varianterna förekommer ungefär lika ofta.
Pollenkornen hos korta ståndare är mindre än pollenkornen hos långa ståndare. Det gör att stora pollenkorn, som h
Närke
Landskapsvapen
Landskapsblomma
Närkes landskapsblomma är gullvivan som blommar "från svalans ankomst till granens blomning" som Linné skrev.
Landskapsdjur
Närkes landskapsdjur är den lilla, sällsynta och fridlysta, hasselmusen. Den finns bara på några få platser i hela Sverige.
Geologi
Kalhygge
Närkes mittenparti var en gång en stenslätt med enstaka sprickor i, ett peneplan. Så hände något som fick hela partiet att sjunka ner mellan sprickorna, en bit ner i jorden. Runt slätten finns istället berg och höga kullar. Kilsbergen i nordväst, Käglan i norr och Tiveden i söder. Efter senaste istiden blev det platta området bottnen på en djup havsvik, som sedan blev en platt lerslätt när havet drog sig tillbaka. Den slätten heter Närkeslätten och är utmärkt för odling av säd, potatis och raps.
I bergen i norr fanns det gott om järn förr och järnhanteringen har varit viktig under många hundra år. Även om järnet tagit slut finns det fortfarande en hel del industrier i norra Närke där man bearbetar järn och stål.
Masugn för järnframställning förr
När järnet tog slut började man istället att använda sig av skogen och än idag finns en
.