Vad är resiliens och ekologisk resiliens?
Biologisk mångfald
När behovet att ställa om till en hållbar värld blivit allt mer akut har begreppen resiliens och ekologisk resiliens blivit aktuella. Men vad betyder de och hur kan människan med hjälp av social-ekologiska innovationer stärka naturens motståndskraft?
Publicerad 14 mar, • 2 min att läsa
Bli medlem i Sveriges största miljöorganisation
Var med i kampen för en friskare natur och starkare miljöpolitik. Du får den prisbelönta tidningen Sveriges Natur fem gånger om året.
Vad är resiliens?
Resiliens är ett begrepp som kan användas i många olika sammanhang för att beskriva den långsiktiga förmågan att stå emot och återhämta sig från motgångar och kriser. Det kan gälla människor och samhällen, men också ekonomier och ekosystem. Ursprungligen användes begreppet främst som ett ramverk inom forskningen, men tillämpas idag allt mer som ett praktiskt verktyg för att skapa hållbara samhällen som har bättre förutsättningar att möta klimat- och naturkrisen.
Vad är ekologisk resiliens?
Med ekologisk resiliens menas förmågan hos ett ekosystem att motstå och återhämta sig efter en stör
Editorial: Operationalizing the Concepts of Resilience and Resistance for Managing Ecosystems and Species at Risk
Ecological resilience is essential for maintaining ecosystem services in an era of rapid global change, but successful attempts to operationalize it for managing ecosystems at risk have been limited. Clear formulation and application of ecological resilience concepts can guide ecosystem management so that it enhances the capacity of ecosystems to resist and recover from disturbances and provides adaptive space for periods of ecological reorganization. As originally defined, ecological resilience measures the amount of perturbation required to change an ecosystem from one set of processes and structures to a different set of processes and structures, or the amount of disturbance that a system can withstand before it shifts into a new regime or alternative stable state (Holling, ). In applied ecology, ecological resilience is increasingly used to evaluate the capacity of ecosystems to absorb, persist, and adapt to inevitable and often unpredictable change, and to use that information to determine the most effective management strategies (e.g., Chambers et al., ; Curti
Ecological resilience
Capacity of ecosystems to resist and recover from change
For other uses, see Resilience (disambiguation).
In ecology, resilience is the capacity of an ecosystem to respond to a perturbation or disturbance by resisting damage and subsequently recovering. Such perturbations and disturbances can include stochastic events such as fires, flooding, windstorms, insect population explosions, and human activities such as deforestation, fracking of the ground for oil extraction, pesticide sprayed in soil, and the introduction of exotic plant or animal species. Disturbances of sufficient magnitude or duration can profoundly affect an ecosystem and may force an ecosystem to reach a threshold beyond which a different regime of processes and structures predominates.[2] When such thresholds are associated with a critical or bifurcation point, these regime shifts may also be referred to as critical transitions.[3]
Human activities that adversely affect ecological resilience such as reduction of biodiversity, exploitation of natural resources, pollution, land use, and anthropogenic climate change are increasingly causing regime shifts in ecosy
.
.